Livet i ett nötskal

http://sandrastankar.bloggplatsen.se/

Testar en ny blogg.

Jag tänker för mycket. Det har alltid varit mitt största problem. Jag har så lätt för att fly in i en annan värld, drömma mig iväg. När jag sitter och tänker blir mina tanker verklighet. Det verkar svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera. En fantasi som tillslut blir så verklig att jag kan ta på den.

Jag tänker för mycket och jag oroar mig för mycket. Det finns så mycket som jag ångrar. De sista dagarna har jag tänkt mycket på det, min ånger. Jag har aldrig varit lyckligare men det finns så mycket som jag ångrar. Jag ångrar att jag offrade en vänskap som betydde så mycket. Jag ångrar inte det jag lärde mig men jag ångrar offrandet. Även om vänskapen är död och begraven kommer ångern och längtan alltid att finnas i mitt hjärta. Du är saknad min vän!

Det är så konstigt hur saker och ting förändras. Ena dagen är man en del av någons liv och den andra dagen vet man inte ens om det är ok att säga hej. Är det det, ok att säga hej? Bör man göra det? Det är konstigt hur saker och ting förändras. Det är konstigt hur lätt man glömmer och det är konstigt hur svårt man har att glömma. Vänskap är så skört. En vänskap som dör ut, är det en riktigt vänskap? Var allt fejk och på låtsas eller äkta. Ett tidsfördriv. Ibland är det svårt att veta hur man ska bete sig. Är det ok att säga hej?

Här sitter jag med en mojito i min hand. Jag har varit lite underlig idag, har haft en orolig känsla inom mig. Får en sådan känsla ibland utan att riktigt veta varför. Det är inte så att jag inte är glad eller lycklig, för det är jag. Jag känner mig bara väldigt...tom... Det känns som om det är ett svart hål i mitt bröst som sakta slukar hela min själ.

Jag har fått ett nytt jobb! September blir min sista månad i mariefred och sen börjar jag jobba här i stället. Ska bli så otroligt skönt att slippa pendla men även otroligt sorgligt att sluta eftersom jag trivs så bra. Men jag är övertygad om att det nya jobbet kommer att vara minst lika bra. Förstår dock inte hur jag kan ha sådan tur, av så många sökande så var jag en av de få som fick jobbet. Varje gång sånt här händer mig är det som en revansch för mig. Efter att ha hört så många gånger att jag inte är värd något, att jag är ful och värdelös så betyder det så mycket för mig att faktiskt lyckas. En vän till mig gratulerade mig till jobbet och sa att jag får allt jag vill ha. Självklart menade hon inget illa med det men neej jag får inte allt jag vill ha, jag kämpar mig till det! Jag kämpade mig igenom högstadiet så jag skulle komma bort från äggskallebyn, jag kämpade med betygen på gymnasiet så jag skulle komma in på lärarlinjen och jag kämpad som tusan på högskolan! När det gäller mitt kärleksliv har jag också fått kämpa med näbbar och klor. Men nu har jag allt jag vill ha också.

Igår åkte J och jag förbi kyrkan och tittade lite. Jag kan inte riktigt fatta att vi ska gifta oss nästa år. I den där kyrkan ska vi gå in hand i hand och bli man och hustru. Så visst har jag allt jag kan önska mig just nu, allt jag kan önska mig och lite till.